Är svenskar konfliktundvikande?

”den blyges svårigheter att ge utlopp åt aggression.” 

Åke Daun, professor i etnologi, beskriver svenskt konfliktundvikande som brist på civilkurage, en rädsla för våld, en kulturell aversion mot våld och ”den blyges svårigheter att ge utlopp åt aggression.” 

Corona-krisen gör att jag hinner skriva på min bok om konflikter, hot och våld. Dammade av klassikern ”Svensk Mentalitet” under min research, kurslitteratur på psykologutbildningen i slutet av 1990-talet. 

I mitt arbete med konflikthantering har jag ibland mött ilska över påståenden om svenskt konfliktundvikande.

Samtidigt har många som bott länge utomlands eller med annan kulturell bakgrund, ibland med stor glädje, bekräftat konfliktundvikande mönster i Sverige.

Att undvika konflikter kan bidra till ett fredligt samhällsklimat. Men det finns också nackdelar i situationer då konfrontation är nödvändig.

Tveklöst har många av mina uppdrag i konflikthantering uppstått för att man låtit motsättningar och oenighet jäsa i det tysta. Av kulturella eller andra förklaringar.

Vad är din erfarenhet?